Jag befann mig som i ett vacuum – så kom plötsligt det avgörande samtalet!
Då har jag nu äntligen blivit lungtransplanterad. Det är verkligen en stor sak att vara med om.
Det har varit en lång uppförsbacke, med oro och ångest till och från, som cirka ett år efter utredning och godkännandet avslutades med ett avgörande telefonsamtal mitt i natten.
På grund av en tuff start i livet, med stor del av vänster lunga bortopererad, fick jag tyvärr irreparabla ärr samt skador på lungvävnaderna, som förvärrats ytterligare på grund av ett flertal infektioner med lunginflammationer. När jag var liten diagnostiserades jag med ”Bronkopulmonell dysplasi”, senare med sjukdomen KOL
Tidigare i år hade jag precis kommit i gång att arbeta lite grand efter att ha fått båda två Covid-19 vaccinationerna.
Jag hann jobba i tre veckor och de var ganska påfrestande för mig. Just då körde jag tåg (tågförare) och gick olika fordonsutbildningar och transporterade mig med bil runt om i södra Sverige – så kom då det viktiga samtalet någon gång i början av april i år.
Jag hade i det närmaste “glömt” bort att jag stod på kö (även om kroppen dagligen berättade det för mig) i vilket fall så var mina tankar på annan plats. All oro och alla funderingar var som bortblåsta och det kändes som om jag befann mig i något slags vakuum.
Helt plötsligt stod taxin där i Vetlanda, för mig kändes det i alla fall så, som skulle ta mig de 27 milen söderut, till Lund.
Med min väska i handen var jag redo att börja något nytt – ett friskare liv. Det var först när jag kom in på avdelningen som det egentligen gick upp för mig vad som skulle ske.
Efter ungefär en nio timmar lång operation och efterföljande tio dagar i respirator (på grund av olika komplikationer) så var det dags att komma tillbaka till livet.
Nu skulle jag äntligen ta mina första riktiga andetag med mina nya lungor och att lära mig att andas på rätt sätt. Det hela kändes jättekonstigt men det gick och det går bättre för varje dag som går.
Jag känner en stor tacksamhet för att just jag givits denna möjlighet. Och jag ska göra mitt absolut bästa för att förvalta denna gåva, genom att fortsätta leva som innan men utan lika många begränsningar. Så som det varit hittills.
Tack för ordet
//Joakim Sjöstrand
Första berättelsen hittar du här