Fem livräddande åtgärder

För att lösa det systemfel som råder i Sverige behövs både strukturella och kulturella förändringar inom sjukvården.

För att lösa det systemfel som råder i Sverige behövs både strukturella och kulturella förändringar inom sjukvården. Utöver detta behöver även det föråldrade regelverket som styr hur sjukvården arbetar med organdonation förändras. De förslag som läggs fram i propositionen är precis de förändringar som krävs för att fler i Sverige ska kunna donera organ. Det kommer också innebära att sjukvården kommer kunna arbeta donationsfrämjande på ett mer optimalt sätt.

I Sverige vill nästan nio av tio personer donera sina organ, men på grund av bland annat den föråldrade och otydliga lagen har det varit svårt för sjukvården att arbeta för organdonation. Samtidigt som det behövs ett nytt regelverk finns det fler aspekter som måste ses över och förändras för att Sverige ska bli ett land där fler får möjlighet att donera sina organ.

MOD har identifierat fem prioriterade åtgärder för att vi ska kunna öka antalet donatorer i Sverige.

  • Implementering av ny lagstiftning.

Den nya lagstiftningen är central för att fler ska ges möjlighet att donera organ. Propositionen innehåller den tydlighet som sjukvården länge efterfrågat. Detta förblir den enskilt viktigaste faktorn för att fler ska kunna donera organ. Läs mer om den nya lagstiftningen här. 

  • Implementering av donation efter cirkulationsstillestånd på fler sjukhus.

Denna donationsform har redan implementerats på ett antal sjukhus. Under 2021 gavs 27 personer möjligt att att donera sina organ, vilket tidigare inte hade varit möjligt. Genom att införa donation efter cirkulationsstillestånd vid fler sjuhus i Sverige skulle antalet donatorer kunna öka med upp till 40 procent. Här kan du läsa mer om DCD. 

  • Organdonation behöver bli en naturlig del av vården i livets slutskede.

Det är viktigt att skapa en organisation där organdonation ses som en naturlig arbetsuppgift inom intensivvården. Inom intensivvården arbetar man alltid för att rädda livet på den patient som vårdas, men när det inte är möjligt och det står klart att patienten kommer att avlida, ska uppdraget övergå till att vara donationsfrämjande, och till att rädda andra människors liv.

  • Regionerna behöver likvärdiga förutsättningar.

Idag råder det regionala skillnader som delvis beror på att organdonation inte alltid ses som en naturlig del av vården i livets slutskede, men också på grund av att lagstiftningen länge varit bristande. Detta innebär att möjligheten att donera organ efter sin död varierar i olika regioner. I förlängningen är möjligheten till livräddande transplantationer ojämlikt fördelad i landet.

  • Förenkla levande donation och utöka det nordiskt njurbytesprogram.

Genom att utöka det nordiska njurbytesprogrammet kommer fler personer att kunna bli transplanterade med njurar från levande donatorer. Detta minskar väntetiden både för de som står på listan för en njure från en avliden donator och för den som får en njure från en levande donator. Läs mer om levande donation och njurbytesprogrammet här.